Jaha, då var vi tillbaka då.. Tillbaka där ingen vill vara... När jag skrevs ut från sjukhuset på 52.4 kg så trodde alla att det här klarar Yasmine.. Hon är stark men nej, då var jag kanske stark på utsidan men på insidan mådde jag sämre än aldrig förut.. På sjukhuset var allt som gick igenom mitt huvud '' Du kommer vara så tjock när du kommer ut härifrån, det måste du göra något åt, det kommer du att göra något åt'' och tyvärr så styr sjukdomen ALLT! Den tar över igen.. När jag går förbi en spegel så ser jag den där tjejen på 67.2 kg... Och usch, det finns inget värre än att tänka så... Nu säger jag absolut inte att man är tjock om man väger så, för det är man inte.. Man är fin som man är och man ska lära sig att acceptera den man är, för visst, om du verkligen inte trivs med dig själv för att du kanske tycker att du har lite extra kilon här och där så får du mer än gärna ta en springtur och äta sundare men för guds skull, HA DET UNDER KONTROLL! På bara några veckor kan dina tankar, dina motivationer ändras till helt andra tankar.. Tankar som man till slut inte orkar stå ut med.. Där är jag.. Där kommer jag in i bilden,.

I flera dagar nu så har jag knappt ätit något, druckit något, bara haft dödsångest och velat skada mig själv.. Flera timmar har min underbara mamma suttit med mig bara för att finnas där...Självklart har jag medicin men jag är inget stort fan av det så den är för det mesta utesluten men det känns skönt att iaf att det finns en liten ''extra utväg'' om man säger så.. Nu lät det som en värsta självmordstabletten men det är bara en tablett som fungerar som ett lugnande medel ungefär.. 

Jag var hos läkaren idag och vägde mig.. 48 kg visade vågen och på något sätt så förväntade jag mig att jag själv skulle stå på en våg som visade numret 51 men icke sa nicke... Läkaren ville lägga in mig igen men jag vägrar.. No way in hell ! Jag skulle inte orka med det psykiskt.. Så jag fick tills imorgon på mig att iaf stanna på min vikt annars så.. ja.. Så blir det Kalmars anläggning eller v-vik sjukhus som gäller.. 

Än så länge har det gått bra idag, jag har känt mig väldigt mätt hela dagen vilket leder till ångest.. Men några timmar av tårar,skrik osv . osv står jag ut med men jag skulle inte palla 2 veckor till på ett sjukhus.. Så nu ska jag kämpa, jag vet att jag kommer gå upp troligtvis ganska mycket i vikt eftersom att min kropp är inställd på svält och det känns jättejobbigt.. Vi får se hur det här går men förhoppningsvis så slipper jag dom där usla 2 veckorna och får spendera tiden här hemma istället hos dom jag älskar... Hos dom som finns för mig varje dag! 

Jag tänker inte skriva så mycket mer idag för att om jag gör det så får ni sitta uppe hela natten så än så länge så nöjer vi oss med detta! Nu säger jag absolut inte att jag tycker att jag är smal, så är inte läget , tro mig...

 

 

Vi hörs när vi hörs, vi syns när vi syns!